Könsdiskrimineringsförbudets gränser
Lotta Lerwall Jur.dr. i offentlig rätt, Uppsala universitet, juridiska fackulteten.

1. Könsdiskriminering – en värderingsfråga
Jag får ibland intryck av att många människor tror att i rättsystemet finns ett absolut krav på att alla människor ska behandlas lika i alla situationer, och att det här med förbud mot könsdiskriminering är någon form av absolut statisk sanning som är oföränderlig. Så är det ju inte riktigt. Även om vi har ett förbud mot könsdiskriminering så innebär det inte att det skulle hindra att man ibland behandlade kvinnor och män olika. Om det är så att det finns goda skäl för det så kan man nämligen göra det. Man brukar prata om att det ska finnas sakliga skäl för särbehandling. Och vad som är sakligt det är ju någonting som grundar sig i vilka värderingar man har och det är också föränderligt över tid och rum. Jag tänker till exempel på att i början av förra seklet så var det helt ok att förbjuda kvinnor att jobba nattetid eller i gruvor. Och det gjorde man med hänvisning till att kvinnor är svagare varelser, som är mer ömtåliga och i behov av skydd. Ett annat exempel är kvinnolöner som fanns ända fram till slutet på
60 – talet. Det motiverades med att det var män som var familjeförsörjare och kvinnor hade inte samma behov av lön. Idag så skulle vi se det här som någonting helt förlegat och det skulle utgöra någon form av könsdiskriminering . Och det visar att vad som faller under könsdiskrimineringsförbud och vad som är sakligt är någonting som är föränderligt, och det förändras i takt med övriga samhällsförändringar. Så det man kan säga är att det finns inte ett absolut förbud mot könsdiskriminering , utan vad som är sakligt och vad som faller under förbudet är beroende av värderingar och är någonting som är föränderligt.

2. Könsdiskrimineringsförbudets tillämpningsområde
Det finns inget generellt förbud mot könsdiskriminering som täcker alla samhällsområden i svensk rätt. I grundlagen så finns det ett par stadganden som riktar sig till offentliga organ. Exempelvis så får lagar och förordningar med mera, inte vara könsdiskriminerande. Och myndigheter och domstolar måste tillämpa lagarna på ett ickediskriminerande sätt. Men i övrigt så är det lagstiftaren som bestämmer inom vilka samhällsområden som det ska finnas könsdiskrimineringsförbud. jämställdhetslagen är ett sådant exempel som då täcker arbetslivet. Sen har vi förbudet mot könsdiskriminering när det gäller studenter i högskolan, och diskrimineringslagen förbjuder till exempel könsdiskriminering när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster och bostäder. Däremot så finns det inget förbud mot könsdiskriminerande reklam och förklaringen till det är att man hänvisar till yttrandefrihet och tryckfrihet som grundläggande fri- och rättigheter. Och det här menar jag är någonting som man kan ifrågasätta, var gränsdragningen ska gå för könsdiskrimineringsförbudet. För visst är det så att yttrandefrihet och tryckfrihet är grundläggande fri- och rättigheter. Men det är förbudet mot könsdiskriminering också. Och jag menar att man kan inte åtnjuta de andra fri- och rättigheterna fullt ut, om de existerar på ett diskriminerande sätt. Och därför så bör skyddet mot könsdiskriminering väga tyngre i det här fallet. Och man kan också dra en parallell till skydd mot etnisk diskriminering där man faktiskt har gjort en gränsdragning som har inneburit att yttrandefriheten och tryckfriheten har fått stå tillbaka för skyddet mot etnisk diskriminering . Och då tänker jag framför allt på brottet hets mot folkgrupp.

3. Begreppsförvirring
I den offentliga debatten tycker jag att det verkar råda en utbredd begreppsförvirring. Man pratar om positiv särbehandling, kvotering, affirmitve action, aktiva åtgärder och så vidare. Och man sammanblandar begreppen, vilket kan få till följd att man inte alltid pratar om samma sak. Som jag ser det så är affirmative action ett väldigt vitt begrepp, det omfattar alla jämställdhetsfrämjande åtgärder som man kan tänka sig; utbildningsinsatser, inrättandet av dagisplatser för att båda föräldrarna ska kunna yrkesarbeta, positiv särbehandling och kvotering. positiv särbehandling och kvotering däremot är ett snävare begrepp som handlar om undantag ifrån könsdiskrimineringsförbudet. positiv särbehandling brukar användas på så sätt att man ger förtur till underrepresenterat kön i syfte då att få en jämnare könsbalans på arbetsplatsen. Kvotering i sin tur är en mer specialform av positiv särbehandling kan man säga. Det handlar om att man i förtur bestämmer en viss kvot som ska fyllas med personer från det ena könet. Och sen så tillämpar man positiv särbehandling till dess kvoten är fylld. Det svenska begreppet aktiva åtgärder är istället någonting som inte innefattar undantag från könsdiskrimineringsförbudet utan omfattar alla andra åtgärder för att främja jämställdheten; informations- och utbildningsinsatser, åtgärder för att motverka sexuella trakasserier , lönekartläggning , jämställdhetsplaner och så vidare.